Av Øivind Armand Halvorsen

Ytringsfrihet

Ja, Jorda den er flat 
Men mumlet for seg selv 
Den er nå rund allikevel 

Å være fri 
Som fuglen under himmel 
På vinger stekkede fra jegers 
svarte skur 
Den frihet har 
hvert fjerkledd nebb 
der inne i de mørke bur! 

Om du kun formede det rundt 
Ikke bruste med din fjær 
Tok sats fra samme vaggel 
Glemmer alt om himmelen 
og haggel 
Svevet rundt på vinger 
som vi låner deg 
Om du kun var som meg! 

En fjær kan bli de høner fem 
Ett ord kan vokse til en mektig flod 
Vi holder varsomt litt igjen 
Som hun der lokker får og jeter 
At hun gir død mann med salpeter? 

Å rope ut at jorda den er rund 
Du legger løgn og vrede i hver munn 
Se helheten, se nytten, kom opp av pytten! 

Vi slår en ring rundt våres hønsegård 
Vi verner om de frie kvekk og kvakk 
Å skulle han med fløteskvetten komme nær 
som avslår tilbudet om lånte fjær 
Vi bytter ut de svarte skur 
og griper til gevær!

Etterretning, politikk og samfunn

En innføring i de hemmelige tjenestenes plass i åpne og demokratiske samfunn.  

Forsvarets høgskole tilbyr militært og sivilt ansatte i Forsvaret/evt. forsvarssektoren et etter- og videreutdanningsemne på 10 studiepoeng om etterretning og etterretningens rolle i samfunnet. 

Søknadsfrist 15. april.  

OM EMNET

 

Etterretning, politikk og samfunn gir studentene forsknings- og erfaringsbasert kunnskap om de hemmelige tjenestenes plass i moderne og åpne demokratiske samfunn.

  • Hvilke forventninger har demokratiske samfunn til sine nasjonale etterretningstjenester? 

  • Hvordan påvirkes disse forventingene av utviklingen i det sivile samfunn og i andre land? 

  • Hva er egentlig etterretning i dagens informasjonssamfunn, og hvordan skiller dette seg fra annen type informasjonsinnhenting?

Disse og andre spørsmål rundt etterretningens rolle og virke danner grunnlaget for emnet som er bygget opp med tre obligatoriske ukessamlinger på Forsvarets høgskole og egenstudium som understøttes av fjernundervisning.

HVA LÆRER DU?

 

Studenter som har fullført emnet Etterretning, politikk og samfunn, skal ha tilegnet seg grunnleggende kunnskap om etterretningens historiske utvikling i liberale demokratier, muligheter og begrensninger i lys av internasjonale og samfunnsmessige utviklingstrekk, og utvikling og bruk av sannferdig kunnskap.

Studentene skal også kunne analysere relevante problemstillinger med systematisk og logisk argumentasjon, og kunne formidle skriftlig og muntlig etterretningsfaglige vurderinger underveis i emnet.

MÅLGRUPPE

Emnene er rettet inn mot fast ansatte, militært og sivilt personell i Forsvaret/evt.forsvarssektoren som har ønske om eller behov for økt kunnskap innen fagfeltene som tilbys. Emnene er i tillegg åpne for utvalgt personell fra andre etater. 

OPPTAKSKRAV

 

Det forventes at søkerne har fullført ett av følgende utdanningsløp før opptak:

  • relevant bachelorgrad
  • relevant cand.mag.-grad
  • annen relevant grad eller yrkesutdanning av minimum 3 års omfang
  • annen relevant utdanning som i henhold til § 3-4 i lov om universitet og høyskoler er godkjent som jevngod med ovennevnte grader eller utdanningsløp

I tillegg kreves minimum to års relevant tjenesteerfaring fra Forsvaret/forsvarssektoren.

Søkere som ikke kan dokumentere fullført bachelorgrad, kan bli tatt opp på bakgrunn av realkompetanse etter regler fastsatt av sjef FHS.

Det forutsettes at søkere er sikkerhetsklarert for BEGRENSET.

 

RANGERINGSKRITERIER

 

Det er helheten i søkerens bakgrunn sett opp mot Forsvarets behov som er utslagsgivende for opptak. Det er gitt generelle rangeringskriterier for opptaket. Se kunngjøringsskrivet for en nærmere beskrivelse av disse.

HVORDAN SØKE

Søknader om opptak på studiene skal registreres i FHS søknadsweb

Søker må fylle ut et eget søknadsskjema, som lastes opp som et vedlegg i Søknadsweb. Det er viktig at avdelingen har gitt sin påtegning i søknaden. Det forutsettes videre at vitnemål/karakterutskrifter som bekrefter utdanningskravet følger søknaden i Søknadsweb. 

Søkere som har et skjermingsbehov, sender søknadsskjema m/vedlegg pr. post til: 

Forsvarets høgskole
Studieadm v/Morten Flagestad
Postboks 1550 Sentrum
0015 Oslo

NB. Ufullstendige søknadsskjema eller manglende vedlegg vil ikke bli behandlet.

Søknadsfristen for gjennomføring høsten 2019 er satt til 15. april.

KONTAKTPERSONER

Emneansvarlig: 
Orlogskaptein Bjørn Gunnar Isaksen, FHS, e-post: bjisaksen@fhs.mil.no

Administratitvt: 
Seniorkonsulent Morten Flagestad, FHS, e-post: mflagestad@fhs.mil.no  
 

Hjem  journalistikk
 

NRK-sjefen på dressurkurs

5
Fra Forsvarets høyskole. Foto: Forsvaret. Innfelt: Thor Gjermund Erisken. Foto: Tore Sætre CC BY-SA 4.0 Av Tore Sætre – Eget verk, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=66494407

Kringkastingssjef Thor Gjermund Eriksen tar permisjon fra NRK. NRK-sjefen tar plass på skolebenken, og tar en tiukers pause fra jobben som kringkastingssjef.Dette skriver avisa VG. Avisa fortsetter:

Så nå skal altså sjefen for den norske «allmennkringkasteren» sitte på skolebenken til Forsvaret og NATO for å få banket kringsindustriens ideologi og tenkemåter inn i skallen.

Slik vi har fulgt NRKs utvikling under Eriksens ledelse, ville vi nesten ikke tro det var mulig å gjøre NRK til en mer servil NATO-kanal enn den allerede er, men det kan jo hende at NATOs hjernevaskerteam ser noe som kan flikkes på og gjøres enda mer systemlojalt. 

Avslørende om NRKs politiske indoktrinering av journalister

Avslørende om NRKs politiske indoktrinering av journalister

NRK og andre medier løy om giftgass i Douma

Det er en tradisjon i norske hovedstrømsmedier at deres ledende journalister og redaktører indoktineres av NATO gjennom Forsvarets høyskole. Dette burde stå på første side i deres CV, slik at leserne vet hva de har å forholde seg til. 

Her er pensumlista på Forsvarets høyskole.

Thor Gjermund Eriksen har forpliktet seg til å følge Redaktørplakaten. Der heter det blant annet at:

NRKs seere og lyttere vil kanskje føle at Eriksen vil la seg påvirke av NATOs indoktrineringsteam, men det er jo ikke sikkert at Eriksen har noen egen overbevisning, slik at han slipper unna denne mulige interessekonflikten?


Du kan abonnere på steigan.no her. Det koster ingenting.

Men hvis du vil være med på å opprettholde og styrke vår kritiske og uavhengige journalistikk, kan du også gjøre det:

Vipps: 116916.

Eller du kan betale inn på Mot Dags støttekonto: 9001 30 89050 – eller gå inn på vår betalingsordning.

Kampanje
DEL 
Facebook
 
Twitter
  
Hjem  Helse
 

Forsiktig optimisme i kampen mot koronaviruset

0
Illustrasjon: Shutterstock

Spredninga av det farlige koronaviruset har stagnert i Kina. Stagnasjonen ser ut til å ha startet rundt 15. februar 2020 og 24. februar meldte kinesiske myndigheter at de for første gang siden epidemien begynte ikke hadde fått noen nye tilfeller siste døgn. 

Kinas regjering har erklært «folkekrig» mot viruset og har iverksatt karantenetiltak som om det skulle være en krigstilstand. Det har også gitt resultater. Karantenetiltakene har riktignok hatt en høy pris i økonomiske termer i form av stans i produksjon og samferdsel. Men de drastiske tiltakene har gjort svært mye for å hindre spredning av sjukdommen. Resten av verden bør være takknemlige for dette.

Fram til 25. februar var det registrert over 80.100 tilfeller av sjukdommen og nesten 2.700 dødsfall. Det er naturligvis ekstremt mye mindre enn de vanlige tallene for influensaepidemier, men dødelighetsraten er på over 3%, og det er mye. Samtidig sier de offisielle tallene at over 27.600 av dem som har vært smittet er blitt friske igjen. Og det er et svært oppmuntrende resultat.

Den offisielle avisa Global Times skriver at den økonomiske aktiviteten i Kina er i ferd med å ta seg opp igjen etter noen uker med noe nær stillstand. Avisa har en spalte med nyheter om koronaviruset i sann tid som man kan følge her

Ikke flaggermus

Nye forskningsresultater fra Kina viser at viruset ikke stammer fra omsetning av flaggermus på sjømatmarkedet i Huanan i Wuhan-provinsen. Det skal ha startet med menneske til menneske smitte seint i november et annet sted i Kina og spredd seg via en smittet til Huanan. 

Kina har som kjent både en tradisjonell medisinsk tradisjon i tillegg til det som kalles den vestlige medisinske tradisjonen, og nå brukes begge i kampen for å bekjempe koronaviruset. Den offisielle avisa Global Times melder at det er oppnådd gode resultater med bruk av tradisjonell medisin. 

Glem ikke erfaringer og historie

Ørjan Olsvik professor i medisinsk mikrobiologi ved Det helsevitenskapelige fakultet, UiT- Norges arktiske universitet, Tromsø skriver i NRK Ytring at det er grunn til å advare mot panikk.

Olsvik minner om tidligere erfaringer:

Aids

Da det ble kjent at aids skyldtes et virus viste Helsedirektoratets prognoser at mellom 30.000 og 100.000 ville være hiv-smittet i 1990. Tallet ble rundt 1000.

SARS

SARS kom fra Kina i 2003. Det er også et koronavirus. Gro Harlem Brundtland, WHO direktør på dette tidspunktet, advarte om at «SARS er en global helsetrussel». Ni måneder senere var utbruddet over med 8273 registrerte syke og 775 døde.

Middle East Respiratory Syndrome

I november 2012 ble nok et nytt Korona-virus påvist, det fikk navnet Middle East Respiratory Syndrome. Direktøren for WHO, Margaret Chan, sa at det i løpet av åtte år døde 858 mennesker, så å si alle i Midtøsten.

Svineinfluensa

I 2009 startet et utbrudd med svineinfluensa. Viruset spredte seg over det meste av verden, Norge inkludert. Helseminister Bjarne Håkon Hanssen fortalte at 1,2 millioner kunne bli syke, og at 13.000 kunne dødd. I 2010 uttalte formannen i Europarådets helsekomite, Wolfgand Wodard, at svineinfluensapandemien var «et av århundrets største medisinalskandaler», og at «vi har hatt en mild influensa – og en falsk pandemi».

Ta den alvorlig – men med vett og forstand

Det er all grunn til å ta dette koronaviruset alvorlig, og det at verdens nest største økonomi har gått til så drastiske tiltak for å stanse viruset som det Kina har gjort, sier noe om alvoret. Det er neppe noen andre land som er i stand til å ta like effektive tiltak, og i det ligger det en økt spredningsfare. Men det er også grunn til å legge seg det Ørjan Olsvik skriver på sinne. Vi har mange erfaringer om falske pandemier bare i løpet av den siste generasjonen, og slik det ser ut nå, vil ikke koronaviruset avvike særlig fra disse forgjengerne. 


Du kan abonnere på steigan.no her. Det koster ingenting.

Men hvis du vil være med på å opprettholde og styrke vår kritiske og uavhengige journalistikk, kan du også gjøre det:

Vipps: 116916.

Eller du kan betale inn på Mot Dags støttekonto: 9001 30 89050 – eller gå inn på vår betalingsordning.

Kampanje
DEL 
Facebook
 
Twitter
  

 

Steigan flörtar med klimatkrisförnekarna

1
Illustrasjon: Shutterstock

Internt i det svenske Clartéförbundet har det en tid pågått en diskusjon om det som kalles «Steigans klimatåsikter» der en del medlemmer av forbundet har kritisert artikler som vi har publisert på steigan.no. Vi mener at denne diskusjonen har allmenn interesse, så vi har invitert en av kritikerne til å legge fram sine synspunkter her. 

Benny Andersson er en veteran innen det svenske Clartéförbundet og sitter i redaksjonen for tidsskriftet Clarté.


Av Benny Andersson.

24 februari 2020

När FN:s klimatpanel IPCC grundades 1988, med svensken Bert Bolin som ordförande, verkade det som om både den allmänna opinionen och en majoritet av politikerna var beredda att agera mot den alltmer akuta miljökrisen. Mer än 80 procent av oljebolaget Exxons interna rapporter och granskade forskning visade då, innan man lade ner den, att den globala upphettningen var verklig och orsakad av människan. En majoritet av de republikanska senatorerna i USA krävde att den dåvarande presidenten, Ronald Reagan, skulle sluta ett miljöavtal med Sovjetunionen.

I den nyligen utkomna boken ”Upphettning” (Fri Tanke 2020) beskriver Daniel Lindvall och hans medförfattare hur den mäktiga fossilindustrin, med hjälp av konservativa och nyliberala tankesmedjor, samlade sig till motoffensiv och lyckades vända läget. Pengar fanns i överflöd. Enligt Fortune var sex av de tio största företagen i världen 2019 olje- och gasföretag. Lindvall mfl citerar amerikanska sociologer som undersökt det man kallar för ett förnekelsemaskineri: ”Detta förnekelsemaskineri är en av de mest välorganiserade och ekonomiskt starkaste propagandaapparaterna som verkat i ett demokratiskt land under fredstid” (89). Både personal och lärdomar togs från de tankesmedjor som länge hade lyckats dölja sambandet mellan rökning och cancer, genom att sprida det lögnaktiga påståendet att vetenskapen inte är enig. Trots att ca 97 procent av alla vetenskapliga artiklar som publicerades mellan 1990 och 2013 kom till slutsatsen att mänsklig påverkan orsakar global upphettning (Uppvärmning s 106 för vidare referenser till kvantitativa undersökningar), lyckades förnekelsemaskineriet få media att rapportera om klimatet som en fråga där åsikt står mot åsikt, snarare än en fråga som redan är vetenskapligt avgjord. Den massiva vetenskapliga kritiken mot klimatkrisförnekarna förklarades bero på politiska konspirationer från FN och andra ”globalistiska” organisationers sida.

Under 2000-talet blev förnekelsemaskineriet en del av republikanernas ideologi. George Bush den äldre lade alla förslag om miljölagstiftning i soptunnan och blockerade de internationella ansträngningarna att åstadkomma ett klimatavtal i Rio 1992. Sonen, Bush den yngre, hade, liksom flera toppnamn inom hans administration, sin bakgrund inom oljeindustrin. Republikanen James Inhofer, som 2003 blev ordförande i kongressens miljöutskott, hävdade att klimatförändringarna ”var det största lurendrejeri som någonsin pådyvlats det amerikanska folket”. Med Trumps seger i preidentvalet 2016 blev denna ideologi också bestämmande för USAs miljöpolitik. Och Trump har fått efterföljare, inte minst i Brasilien, där Bolsonaros klimatkrisförnekande politik nu utgör ett akut hot mot Amazonas. Samtidigt som miljökrisen fortsätter att skärpas medan de ledande i några av världens mäktigaste stater påstår att den inte existerar, har en global miljörörelse uppstått, särskilt bland ungdomar.

Sådant är läget, när jag får ögonen på ett blogginlägg av den norske skribenten och bloggaren Pål Steigan, som för några år sedan skrev en bok där miljökrisen beskrevs som akut och miljökampen pekades ut som en avgörande del av kampen för socialismen (En gång skall jorden bliva vår. Leopard 2011). Men istället för att understryka lägets allvar och välkomna den globala miljörörelsen vill Steigan nu tona ner kampen mot fossilkapitalet och deras förnekelsemaskineri, eller kanske tom lägga den helt åt sidan. Att fortsätta kampen mot förnekelsemaskineriet sägs vara att ”slå in öppna dörrar”, dvs striden sägs redan vara vunnen. Kampen mot miljöförstöringen har enligt Steigan bytt karaktär. Idag är den en del av det globala kapitalets offensiv mot arbetarklassen och världens folk – en ”chockdoktrin”, som ”de rikeste multinasjonale selskapene i verden nå akter å bruke … som et påskudd for å drive igjennom sin dagorden og sikre sin politiske og ökonomiske kontroll over kloden. Dette er den rikeste 0,001 – prosentens beinharde klassekamp mot resten av oss.” Medlen för denna globala konspiration sägs vara olika försök att binda upp FN i ett miljöarbete där storföretagen ifråga ges inflytande.

Vilka är då dessa mäktiga, globala storföretag, som Steigan verkar anse vara huvudfienderna till alla världens folk och arbetare i dag? Såvitt jag kan begripa åsyftar han den mäktigaste delen av den riktning inom borgarklassen som har insett att miljökrisen utgör en fara också för deras makt och framtida profiter och därför försöker vidta åtgärder mot den, fast inom kapitalismens ramar. Steigan påstår med andra ord att borgarklassens ledande miljöreformister och FN är farligare än fossilkapitalet, deras förnekelsemaskineri och de politiker och regeringar, med Trumpregimen i spetsen, som idag gör allt för att omintetgöra verksamma åtgärder mot den pågående miljökrisen. Han får ursäkta, men för mig framstår de sistnämnda som långt farligare. Både för folkens demokrati och nationella oberoende och – förstås – för miljön. (Steigans påstående att fortsatt kamp mot miljökrisförnekarna är att slå in öppna dörrar får mig att undra om vi lever på samma planet.) Till skillnad från de miljöreformistiska företag och institutioner med FN i spetsen som Steigan pekar ut som huvudfiender, har Trumpregimen och deras åsiktsfränder världen över militära maktmedel som de flitigt använder sig av för att driva igenom sin politik också i stater som visat sig vara ovilliga att sluta upp bakom denna politik. Steigans teori är oroväckande lik de högerpopulistiska myterna om ett statslöst globalt finanskapital som samlat sig för att konspirera mot nationellt oberoende och demokrati. Myter vars främsta funktion är att vända bort blicken från den verkliga borgarklassen och de verkliga stater och regimer som idag hotar både miljön och folkens självbestämmande, demokrati och välfärd.

Den snabbt växande miljörörelsen, som envisas med att betrakta fossilkapitalet, förnekelsemaskineriet och deras politiska megafoner som huvudfiender, beskriver Steigan som omedvetna verktyg för storkapitalets ”chockdoktrin”, dvs som nyttiga idioter. Greta Thunbergs ”rolle er bare og markedsföre behovet for en sjokkdoktrine”. Däremot är hans inlägg fullt av förstående blinkningar och utsträckta händer mot högerpopulister och andra militanta miljökrisförnekare. I sin bok från 2011 skrev Steigan: ”Det har länge stått klart att att temperaturen på jorden stiger och att människoskapade utsläpp av klimatgaser och annan mänsklig aktivitet är orsaken till detta” (122). Men nu skriver han att naturen och naturliga orsaker är viktigare: ”Naturen er sjefen”. Och mer utvecklat: ”Det ville vaere ohyre overraskende og stride med all erfaring om ikke også naturen skulle ha noe av ansvaret for den globale opvarminga vi opplever nå. Vi mennesker må nok nöye oss med å ha bare en del av ´aeren´”.  Steigans flört med klimatkrisförnekarna går emellertid längre än så. Han förminskar sin egen uppfattning (att mänsklig påverkan utgör en – mindre – delorsak till uppvärmningen) till att blott vara en av flera lika respektabla hypoteser. ”Dette er vår beste vurdering av det forskningsbaserte materialet vi har vaert i stand til å sette oss inn i. Men vi er ikke forskere … Skulle seinere forskning vise at vi tar feil når det gjelder klimaet, vil vi forandre oppfattning.” Klimatkrisförnekarnas huvudtes att vetenskapen är delad och att man inte kan veta säkert – som Steigan tog avstånd från i sin bok från 2011 – har han därmed omfamnat och gjort till sin egen. Men hans nyvunna välvilja mot förnekelsemaskineriet är inte uttömd. Klimatkrisförnekarna sägs inte inte bara vara vetenskapligt respektabla, de antyds också vara förtryckta och fattiga och bör därför gynnas av statliga forskningsmedel. Så här fortsätter Steigan det ovan citerade stycket: ”Samtidig forsvarer vi falsifikasjonsprincippet i vitenskapsteorien. Forskning skal prove å falsifiere vedtatte sannheter, og jo mer en teorie motstår falsifikasjon, jo sterkere står den. Forsökene å bringe kritikere till taushet … strider derfor mot grunnleggende vitenskapsteoretiske principper. Hvis vi forutsetter at forskinga bak IPCC-rapportene er sunn, burde kritikerne få forskningsmidler for å pröve å falsifiere dem, og ikke bli stemplet som vantro.”

Steigans vetenskapsfilosofiska uppfattningar behöver både fördjupas och uppdateras. Karls Poppers så kallade falsifikasionskriterium håller inte – varken filosofiskt eller empirisk. Det beskriver inte hur naturvetenskapens framsteg faktiskt har gått till och omfattas, såvitt jag vet, inte heller av nu aktiva seriösa vetenskapsfilosofer och vetenskapshistoriker. Desutom verkar Steigan ha missförstått Popper. Han avsåg aldrig att hans kriterium skulle användas för att legitimera och stödja vetenskapliga skojare eller de som bedriver köpt forskning där resultaten är bestämda på förhand. Eller menar Steigan på allvar att samhället också ska stödja till exempel vaccinförnekare? Här vill jag emellertid bara visa hur Steigan flörtar med klimatkrisförnekarna. Samtidigt som han hånar och förminskar den reellt existerande miljörörelsens viktigaste frontfigur genom att framställa henne som en (omedveten) marknadsförare av det globala storkapitalets ”chockdoktrin”.

I min värld är den växande miljörörelsen det kanske mest hoppfulla som inträffat på länge. Man får gå tillbaka till den antiimperialistiska massrörelsen i slutet av 1960-talet för att hitta något liknande. Jag håller med Steigan om att miljökampen och klasskampen är oupplösligt förenade och att ett miljövänligt samhälle inte ryms inom kapitalismens ramar. Men det verkar som om stora delar av miljörörelsen redan har insett detta, eller är på väg att göra det. Och oavsett hur det förhåller sig, kan det aldrig vara den socialistiska vänsterns uppgift att ställa sig bredvid och peka finger när det äntligen har uppstått en massrörelse som kräver radikala åtgärder mot fossilkapitalet och miljöförstöringen. Men Steigan har hittat nya vänner. Så här slutar han sitt inlägg: ”Nå handler det ikke om ´klima´. Det pågår en våldsom klassekamp og kamp for og ta fra oss de siste restene av nasjonal sjölråderett og demokrati. I den kampen bör man samle alle som kan samles på de undertryktes side, uanset hva de måtte mene om årsakene til den globale oppvarminga”. Man kan ställa många frågor här. Som till exempel: när försvann större delen av vår nationella självständighet och demokrati? Och vem det var som lade beslag på dem, utan att vi märkte det? FN? World Economic Forum? George Soros? Men jag nöjer mig. Pål Steigans text talar för sig själv.


Relevante artikler:

Hva er agendaen til «klimaopprøret»?

Nå handler det ikke lenger om klima. Dette er rå klassekamp.

Nå skal statskassene tømmes – fordi «klima»

Men hvorfor kaller vi det klassekamp?

«Klimakur 2030» – et program for å rasere Norge


Du kan abonnere på steigan.no her. Det koster ingenting.

Men hvis du vil være med på å opprettholde og styrke vår kritiske og uavhengige journalistikk, kan du også gjøre det:

Vipps: 116916.

Eller du kan betale inn på Mot Dags støttekonto: 9001 30 89050 – eller gå inn på vår betalingsordning.

Kampanje
DEL 
Facebook
 
Twitter
  

 

Vindkraft er samfunnsmessig ulønnsomt

0
Vindkraftindustrien betyr svære inngrep i naturen for kortsiktig gevinst. Illustrasjon: Shutterstock

Av Odd Handegård.

Vindkraft er ikke samfunnsmessig lønnsom, og det er heller ikke elektrifisering av sokkelen. Odd Handegård svarer på en kritikk fra Oddmund Enoksen som er publisert i avisa Nordlys.

———

I en lang artikkel kommenterte Oddmund Enoksen den 20. februar 2020 en kort artikkel av meg noen dager tidligere. Her er mine kommentarer til noen av de nye påstandene hans.

Økonomi og lønnsomhet

Vindkraft er en ulønnsom virksomhet, samfunnsøkonomisk sett. Bedriftsøkonomisk lønnsomhet som Enoksen er opptatt av, er noe helt annet. Her har subsidier, tilskudd og andre politiske tiltak en avgjørende betydning, og det er akkurat det som skjer med vindkraftutbyggingen: Subsidiene slutter ikke å fungere i 2022 som Enoksen antyder, men (foreløpig) i 2036. Vindkrafta er fritatt for alle avgifter som gir det offentlige inntekter fra annen kraftindustri. Det er riktig at vindkrafta i prinsippet betaler selskapsskatt, men ettersom de færreste selskaper har noe overskudd å skatte av, blir også selskapsskatten teoretisk. Det som kunne ha blitt skattlagt, sendes i stedet til skatteparadiser pga gunstige avskrivningsordninger for vindkrafta. Vindkraftselskapene betaler videre lite for kablene mellom anlegg og sentralnettet. Og på toppen av det hele er kraftprisen til Ola og Kari skrudd opp så mye de siste årene (pga nye eksportkabler) at de fleste anlegg kan unngå konkurs osv.

Det er sikkert riktig at det har vært en viss nedgang i kostnadene for vindkraftutbygging, men det strekker ikke til med 34 øre pr. kWh når produksjonsprisen på vannkraft er på nærmere 5 øre. De 34 ørene må ganges opp med ganske mye, om vindregnskapet skal gå i pluss. Det har ellers vært snakk om at eiendomsskatten til kommunene skal fjernes, men foreløpig har regjeringen droppet tanken fordi et slikt forslag ville ha utradert all lokal interesse for vindkraftutbygging, også i småkommuner med dårlig økonomi. Alternativet til eiendomsskatt kan bli statsstøtte til vindkraftanlegg som vi alle skal dekke over skatteseddelen.

Klimapåvirkning

Utbygging av fornybar kraft i Norge har liten eller ingen betydning for klimagassutslippene i verden. Klimagassutslippene i de fleste land stiger som kjent parallelt med utbyggingen av fornybar kraft fordi vindkrafta kommer i tillegg til bruken av fossil energi (som også øker). Dette skyldes at de land som produserer fossil energi ikke er interessert i å redusere produksjonen (gjelder også Norge), og at vindkrafta er så ustabil at den må suppleres av fossil kraft 2/3-deler av året. I perioder når vinden blåser på kontinentet, blir EUs fossile «elektrisitet» (lagd av kull og gass) eksportert til bl.a. Norge – den kan ikke skrus av og på slik vannkrafta kan. Litt av et klimatiltak. Dessverre er situasjonen i verden slik at jo mer vindkraft som bygges, jo mer fossil energi trengs det. Ser vi på Europa, så forbrukes i alt omtrent 3.500 TWh elektrisitet. Hele 2.300 TWh av dette er «elektrisitet» lagd av kull og olje («balansekraft»). Har det noen hensikt å rasere store deler av Norge for at vi skal kunne eksportere 50 TWh fornybar kraft til EU? Galemattis, etter mitt syn.

Elektrifiseringen av Norge

Det ser ut til at Enoksen har latt seg bløffe av Statnett når han hevder at «tredjeparten av dagens energiforbruk i Norge kommer fra fossile energikilder», altså at Norge må erstatte 80 TWh fossil energi med fornybar energi (utredning fra Statnett). Men en slik «fullelektrifisering» av landet er ikke bare meningsløs, den er også umulig å gjennomføre. Jeg kan ikke her gå inn på hele det norske forbruket av fossil energi, men de viktigste punktene er:

Produksjonen av olje og gass på norsk sokkel fører til store CO2-utslipp, men er disse utslippene Norges ansvar eller bør ansvaret for utslippene heller plasseres hos de som bruker energien? Dersom Norge skal ha ansvaret, fins det to alternativer: Enten kan Norge sløse bort verdifull vannkraft på elektrifisering av sokkelen, eller man kan eksportere litt mindre olje og gass i året. Ettersom Enoksen oppfatter klimagassutslippene som verdens hovedproblem, burde han heller foreslå å redusere norsk produksjonen av olje og gass, enn å bygge flere ulønnsomme vindmøller i Norge.

Elektrifiseringen av sokkelen er dessuten meningsløs også av andre grunner: Den gassen som spares når man elektrifiserer turbinene, vil bli eksportert til EU sammen med annen gass, og man er like langt. For det globale klimaet er det ett fett om utslippene kommer i Nordsjøen eller i Tyskland.

Det andre poenget gjelder elektrifiseringen av transportsektoren. Å elektrifisere all transport i Norge lar seg ikke gjøre, selv om mange innbiller seg det. Man må begrense seg til privatbilene, de lettere varebilene og til den lettere trafikken til sjøs. Den tunge transporten må løses ved hjelp av hydrogen – men akkurat det er et vesentlig mer komplisert spørsmål enn mange tror (og som derfor skal få ligge). En fornuftig elektrifisering av transportsektoren trenger lite elektrisitet for å lykkes – det er realiserbart uten vindturbiner (hvis vi lar være å sløse bort energien på elektrifisering av sokkelen, på krafteksport til EU og på nye, store datasentre til internasjonale konsern). Norge er – som det eneste land i verden – i ferd med løse problemene i transportsektoren med under 10 TWh vannkraft (og uten vindkraft).

Det tredje punktet om elektrifisering gjelder norsk industri der misforståelsene er ganske ufattelige. Norsk kraftkrevende industri er selvfølgelig ingen klimaversting, som mange innbiller seg, men Norges fremste klimatiltak. Norge bruker som kjent svært mye vannkraft på metallproduksjon. Dersom Norge hadde lagt ned alle smelteverkene, ville metallproduksjonen ha blitt flyttet til land der produksjonen ville blitt gjennomført med 100 % fossil energi. Norsk industri gjør en unik klimajobb for verden. Det som gjenstår av fossil energi i den kraftkrevende industrien er vanskelig å erstatte – bruken av hydrogen er like komplisert i industrien som i transportsektoren. Men det jobbes likevel med spørsmålet.

Summa summarum

Det er lett å argumentere for at klima- og energisituasjonen i verden er bekymringsfull. Men problemene gjelder ikke Norge. Vi befinner oss i realiteten så langt foran alle andre nasjoner at vi ikke ville skimte dem bak oss om vi snudde oss. Enoksen og andre burde slutte med sine hysteriske dommedagsprofetier – de passer ikke i Norge. Vi har selvfølgelig store miljø- og søppelproblemer her i landet, men det er en helt annen sak.


Les mer om vindkraft på steigan.no


 

Du kan abonnere på steigan.no her. Det koster ingenting.

Men hvis du vil være med på å opprettholde og styrke vår kritiske og uavhengige journalistikk, kan du også gjøre det:

Vipps: 116916.

Eller du kan betale inn på Mot Dags støttekonto: 9001 30 89050 – eller gå inn på vår betalingsordning.

Kampanje
DEL 
Facebook
 
Twitter
  

 

Melkeproduksjonen

0
Foto: Shutterstock

Av Frode Bygdnes.

Tine skal legge ned flere meieri fordi vi drikker mindre melk. Dette er ikke bare et nederlag overfor sukkerprodusenter som Coca Cola. Det er en fallitterklæring for politikerne. Melkeproduksjonen er blitt et symbol på en markedsstyrt landbrukspolitikk. Melkeproduksjonen burde være styrt av målene for sunn matproduksjon, for mattrygghet og sjølforsyning. 

Norge har fått renomme for god osteproduksjon. Vi har førsteklasses melk, vi har dyrehold med minimal bruk av antibiotika og god dyrehelse, bla. fordi vi har masse god utmark til beite. Troms er i tillegg kjent for god geitemelk-produksjon. 

Derfor burde regjeringa opprettholdt eksportstøtten til bl.a. Jarlsbergosten og utvidet dette til Snøfrisk og andre oster vi har fått internasjonale priser for. Men det myndighetene gjør nå, er å øke importen av ost og yoghurt, en økning som tilsvarer mange millioner liter melk som kunne ha vært produsert her av de friskeste kuene i verden.

Den store utfordringa er importvekst og eksportbortfall, og den er politisk styrt. Hvorfor ikke begrense kraftfôrimporten, det alene hadde redusert overskuddet i melkeproduksjonen.  Vi har ei regjering som ikke tåler å høre at det beste er småskaladrift av familiebasert produksjon. I stedet legges det opp til rovdrift på ressursene, Vi skal importere kraftfôr fremfor å bruke våre ubrukte utmarksbeiter. Vi kan dekke 2/3-deler av det importerte kraftfôret med bare å ta i bruk utmarka. 

Norsk landbrukspolitikk er derimot å legge ned gårder. Dyrket areal har gått ned med 10 % under denne regjeringa. Sjølforsyningsgraden er på et lavmål, under 40 % i et normalår. Den største andelen av ubrukt jordbruksareal er i nord. For Finnmark var 38 % og Troms 37 % av det totale jordbruksarealet ute av drift i 2018, landsgjennomsnittet er på 13 %.

På 20 år har andelen norsk vare i kraftfôret sunket med 20 %.  Utmarka ligger brakk fordi kyrne ikke er på småbrukene som ligger der utmarksbeitene er. Det industrielle dyreholdet er ikke bærekraftig og er i strid med våre ønsker om dyrevelferd. Kyrne skal kunne gå ute mest mulig. 

Klimaendringene vil stille nye krav til matproduksjonen. Mat og jordressurser er i ferd med å bli en internasjonal knapphetsfaktor. Vi må posisjonere oss for å bli mest mulig sjølberget . Å basere norsk matproduksjon på importert fôr og mat, er ingen bærekraftig landbrukspolitikk. 

Troms har mange ressurser, men de er ikke så godt egna til industriproduksjon. Vi må ta et oppgjør med monokulturen som industrilandbruket bedriver. Vi må ha et landbruk i småskaladrift for å være klimarobust. Alt annet utpiner jordsmonnet. Store maskiner ødelegger jorda. Det grønne skiftet må gå ut på å stimulere til familiedrift i hele fylket. Vi må ha husdyrhold tilpasset det fôret vi sjøl kan produsere.

I klimakampens navn er det noen som vil ha bort rødt kjøtt og melkeproduksjonen. Det er feil fokus. I et klimaregnskap må vi legge vekt på sjølberging og kortreist mat. Kua, sauen og geita er dyr som kan nyttiggjøre seg av den ressursen vi har her i nord, graset. 

Vi må skille mellom et kort og et langt karbonkretsløp. Det korte er fotosyntesen, gras, kua og mat til oss. Det er samme kretsløp som er grunnen til at vi oppfordres til å fyre med ved og bruke biobrensel. Det lange karbonkretsløpet er først og fremst bruk av fossilt brennstoff. Det er det som gir ekstra tilskudd til karbon i lufta. Likevel velger myndighetene bort alle tiltak som begrenser oljeutvinning. Myndighetene har lagt begrensninger på bøndenes oppdyrking av myr nettopp for å hindre karbontilskudd til lufta. Men lignende begrensninger legges ikke på veiutbygginger, vindkraftutbygginger eller nye anleggsområder for industri og handel. 

Vi må ha en mangfoldig matproduksjon her nord, fordi vi har en mangfoldig natur. Vi må ha både bær, gryn og melk. Skal vi gå over til kornproduksjon på bekostning av melkeproduksjon, må vi og sette folk på «vann og brød». Vi må ha en allsidig matproduksjon tilpassa vår allsidige natur. Alle produktene til nord-norsk landbruk er viktig å ta vare på og stimulere. 

Det fins knapt mer klimavennlig matproduksjon enn det den nord-norske bonden produserer. Familiebasert småskalaproduksjon er tilpassa vår natur og vårt klima. 

Frode Bygdnes, Rødt 


Du kan abonnere på steigan.no her. Det koster ingenting.

Men hvis du vil være med på å opprettholde og styrke vår kritiske og uavhengige journalistikk, kan du også gjøre det:

Vipps: 116916.

Eller du kan betale inn på Mot Dags støttekonto: 9001 30 89050 – eller gå inn på vår betalingsordning.